Social hållbarhet i samhällsplaneringen – ett kunskapsunderlag

Kunskapsunderlaget bygger på flera olika källor; relevanta texter, intervjuer med ett antal nyckelpersoner, olika typer av material på GR:s webbplats samt erfarenheter från en utbildningsdag anordnad av Sveriges kommuner och regioner (SKR) i december 2023.

Kunskapsunderlaget är framtaget under november – december 2023 och gör inga anspråk på att vara heltäckande. Det är framför allt avsett att inspirera till användning av material som redan finns tillgängligt och att söka vidare utifrån detta.

I kunskapsunderlaget lyfts exempel från några kommuner. Det pågår liknande arbete också på andra håll, både inom och utom Göteborgsregionen. Inte heller här är avsikten att göra en heltäckande beskrivning eller att hitta ”de allra bästa”. Snarare att lyfta några sammanhang och exempel som kan inspirera till fortsatta samtal och utveckling.

Socialtjänsten[1] har ända sedan 1980 års socialtjänstlag en skyldighet att aktivt medverka i samhällsplaneringen. I förslaget om en ny socialtjänstlag, SOU 2020:47, föreslås ingen innehållsmässig förändring av denna skyldighet. Däremot föreslås ett tillägg i plan- och bygglagen (PBL) om att ”hänsyn ska tas till sociala aspekter vid planläggningen samt vidare att översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska och sociala miljön”.[2]

Det är tydligt att man i SOU 2020:47 ansett det fortsatt viktigt att socialnämnden aktivt medverkar i samhällsplaneringen och man har förstärkt denna inriktning, och dess förutsättningar, med förslag om att även skriva in ”speglande” formuleringar i PBL.[3]

Den nya lagstiftningen förväntas träda i kraft 2025. Därför gör Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) flera olika insatser för att bistå medlemskommunerna i att förbereda sig för den omställning som lagen kommer att innebära.

Detta kunskapsunderlag ingår i det sammanhanget och lyfter arbetet med sociala perspektiv i samhällsplaneringen och socialtjänstens bidrag till detta.

Kunskapsunderlaget är framtaget av Margareta Forsberg.

Fotnoter

[1] I lagtexten ”socialnämnden”.

[2] SOU 2020:47, s. 1049. Tilläggen avses föras in i 2 kap. 3 § och 3 kap. 2 § plan- och bygglagen.

[3] I skrivande stund pågår ett remissarbete och vi vet alltså inte hur de slutgiltiga förändringarna av de båda lagarna kommer att se ut.

Vår gemensamma framtid (”Brundtlandrapporten”)

Rapporten Vår gemensamma framtid (Our Common Future) skrevs av Världskommissionen för miljö och utveckling på uppdrag av FN 1987. Kommissionen leddes av Norges statsminister, Gro Harlem Brundtland. Rapporten innebar ett starkt genomslag för de tre dimensionerna ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. En ofta citerad devis från rapporten lyder: ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.”

Rapporten fick mycket stor betydelse framför allt för miljöarbete världen över och senare för arbetet med att hindra klimatförändringar. I rapportens efterföljd lanserades 1992 Agenda 21 (en agenda för det 21:a århundradet). Denna fick stort genomslag också i Sverige, och då med fokus framför allt på den ekologiska dimensionen. Under 2000-talet har diskussionen alltmer kommit att handla om alla tre dimensionerna och om hur de hänger ihop. Agenda 2030 (nedan) utgör vår nutida uppföljare inom FN-systemet.

Closing the gap in a generation (”Marmotrapporten”)

Closing the gap in a generation är en rapport som skrevs på uppdrag av WHO och som publicerades 2008. Den går också under namnet ”Marmotrapporten”, efter Michael Marmot, den brittiske professor som var huvudsekreterare för arbetet.[4] Rapporten handlar om att de stora skillnader i hälsa och livslängd som finns i världen huvudsakligen är socialt betingade och att det inom loppet av en generation skulle vara möjligt att förändra detta. Också i Sverige är skillnaderna, bland annat i förväntad livslängd, mycket stora mellan människor i olika sociala positioner. För en lokal bild, se exempelvis Göteborgs Stads jämlikhetsrapport.[5] Också i Sverige är dessa skillnader möjliga att påverka.

Marmotrapporten har tre huvudrekommendationer. En av dem lyder: ”Förbättra förutsättningarna för människors dagliga liv".[6] Denna rekommendation handlar i hög grad om samhällsplanering; hur bostäder, bostadsområden, infrastruktur, kollektivtrafik, stadens offentligheter, tillgång till handel, med mera, utformas.

Marmotrapporten fick stor betydelse internationellt och har följts av många publikationer och satsningar med samma tematik. I Sverige har den inspirerat flera städers arbete med social hållbarhet och i Sverige har folkhälsofrågor också kommit att bli ett starkt inslag i detta arbete. Malmö är det kanske mest kända exemplet, där Malmökommissionen 2013 lade fram ett antal forskningsunderbyggda förslag för en socialt hållbar framtid. Ett stort antal av förslagen handlade om att stödja den sociala utvecklingen med hjälp av fysisk planering/stadsplanering. I Malmö pågår fortsatt arbete med detta. I Stockholm bildades kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm och i Göteborg pågår arbetet idag under namnet Jämlik Stad.

Agenda 2030

De globala målen för hållbar utveckling, även benämnda ”Agenda 2030”, beslutades av FN år 2015, med ambitionen att vara uppfyllda år 2030. I diskussionen om Agenda 2030 görs distinktioner mellan de ekologiska mål som handlar om själva grundvalen för vår existens, de sociala mål som handlar om alla människors möjligheter att leva bra liv och de ekonomiska mål som utgör medlen för att vi ska kunna uppfylla de övriga målen. Mål 17 är ett övergripande och genomsyrande mål som handlar om samverkan, genomförande och partnerskap. Det kan handla om samverkan, genomförande och partnerskap på internationell nivå, men för att målen ska uppnås måste konkreta aktiviteter ske på den lokala och regionala nivån, utifrån devisen ”Think globally, act locally”.

The Doughnut Economics

Kate Raworth är en brittisk nationalekonom som undervisar vid Oxfords universitet och universitetet i Cambridge. Hon publicerade 2017 boken The Doughnut Economics. Seven Ways to Think Like a 21st-Century Economist.[7] Här presenterar hon en ekonomisk modell vars yttre cirkel utgörs av nio planetära gränser som definierar de grundläggande fysiska förutsättningarna för vår planet.[8] Modellens kärna handlar om social hållbarhet – om grundläggande mänskliga behov som mat, vatten, arbete, jämlikhet, jämställdhet etcetera.

Mellan kärnan och de yttre förutsättningarna skapas, enligt Raworth, ett utrymme för en ekonomi vars syfte är att tillgodose den sociala dimensionen utan att överskrida planetens förutsättningar. Detta i kontrast till en ekonomi med ständig tillväxt som mål. Visuellt liknar Raworths modell en donut – därav namnet.

Fotnoter

[4] Det finns många föreläsningar av sir Michael Marmot på internet, här hittar du en av dem Länk till annan webbplats..

[5] I Göteborg var, år 2020, skillnaden i medellivslängd; för kvinnor 9 år mellan Norra Älvstranden och Bergsjön; för män 8,7 år i förväntad medellivslängd mellan Askim-Hovås och Bergsjön (Göteborgs Stads Jämlikhetsrapport 2023).

[6] De två andra huvudrekommendationerna är: ”Motverka den orättvisa fördelningen av makt, pengar och resurser” och ”Mät och förstå problemet och bedöm effekterna av olika åtgärder”.

[7] På svenska Donutekonomi. I detta Ted-talk introducerar Kate Raworth ”The Doughnut” Länk till annan webbplats..

[8] De planetära gränserna är: biologisk mångfald, klimatförändring, kväve/fosfor-balans, ozon i stratosfären, havsförsurning, landanvändning, färskvattenanvändning, kemiska föroreningar och atmosfärisk aerosol (föroreningar på partikelnivå). Se också Planetens gränser Länk till annan webbplats. (Wikipedia).

Det finns ingen etablerad definition av social hållbarhet som forskarsamhälle eller praktik unisont ställt sig bakom. Det har dock gjorts många försök att formulera en sådan.

Svårigheten att samlas kring en specifik definition hänger samman med att social hållbarhet är ett mångfacetterat begrepp som kan förstås på flera olika sätt. Det handlar om människors välbefinnande och om psykosociala livsbetingelser. Det är kopplat till värden som är subjektiva, dynamiska och kontextberoende och som därmed upplevs olika av olika individer och i olika sammanhang.

Ibland kan det emellertid hjälpa tanken att vända på perspektivet och peka på motsatser till social hållbarhet; exempelvis social oro, krig, konflikter, kriminalitet, korruption, fattigdom, ojämlikhet, diskriminering, segregation, hemlöshet etcetera.

Sverige är ett välfärdssamhälle. Man kan argumentera för att ett välfärdssamhälle är detsamma som ett socialt hållbart samhälle. Att själva begreppet välfärdssamhälle innebär att de flesta människor i ett sådant samhälle lever under goda eller rimliga villkor och att det också finns system och insatser för att underlätta för dem som har olika typer av svårigheter.

Dessa perspektiv öppnar också ögonen för att social hållbarhet inte är något som uppnås en gång för alla, utan att varje samhälle kontinuerligt behöver agera för att skapa så god social hållbarhet som möjligt. Så goda levnadsförhållanden och livsförutsättningar som möjligt för sina invånare.

Ett förslag till definition formulerades 2012 av professor Sören Olsson vid Göteborgs universitet. Han skriver sammanfattande:

"Social hållbarhet kan ses utifrån två olika tankeramar. Den första handlar om välfärd, att folk har en hygglig tillvaro och att välfärden fördelas någorlunda rättvist. Det knyter till begrepp och företeelser som segregation och exkludering. Det andra handlar om samhällets förmåga att lösa sina problem, problemlösningskapaciteten. Den kapaciteten vilar både på enskilda och på samhällets organisation."[9]
(Olsson S 2012)

Olsson gör alltså en distinktion mellan välfärdsperspektiv och problemlösningsförmåga.

Det förra innebär en rimlig standard avseende arbete, inkomst, boende, utbildning och omsorg samt att leva i en trivsam miljö och i ett samhälle med rättvis fördelning av resurser och stöd. Problemlösningsförmåga, å sin sida, handlar om hur samhällets olika sektorer fungerar när de ställs inför olika utmaningar. Social hållbarhet handlar här om att de sektorer/aktörer som berörs, inom offentlig sektor, näringsliv, civilsamhälle och familj/vänkrets ska kunna samverka på ett konstruktivt sätt.

Fotnoter

[9] Olssons text är inte publicerad, men finns att ladda ner i sin helhet här: Social hållbarhet i ett planeringsperspektiv Länk till annan webbplats.

Låt oss också fundera på hur dessa områden kan kopplas till stadsplanering och fysisk planering.[11]

Arbetslöshet och behov av försörjningsstöd

I ett exempel, presenterat vid ett seminarium som hölls av nätverket för socialt hållbar transportplanering (se nedan) beskrevs en situation med en man som länge varit beroende av försörjningsstöd. När han väl blev erbjuden ett arbete blev det omöjligt för honom att tacka ja – på grund av att det inte fanns kollektivtrafik som möjliggjorde resor inom rimlig tid.

Nätverket för socialt hållbar transportplanering

Brottslighet

2023 kom en ny lag om kommunernas ansvar att arbeta brottsförebyggande.[12] I lagen anges inte vilken del av kommunen som i första hand ska bära detta ansvar. Det ligger dock i sakens natur att, oavsett hur arbetet organiseras i respektive kommun, det involverar socialtjänsten.

Brottsförebyggande arbete kan delas in i social och situationell brottsprevention. Framför allt den situationella brottspreventionen har stark koppling till den fysiska planering som kommunerna har ansvar för. En socialtjänst, som känner sitt geografiska område, kan bidra med kunskap för att exempelvis bostadsområden eller parker ska utformas så att risken för brott minimeras. Detta kan ske genom placering av belysning, planering av gångstråk eller andra åtgärder som bidrar till att öka tryggheten och minska risken för att brott begås.

Kommuner mot brott – Brottsförebyggande rådet Länk till annan webbplats.

Funktionshinder

Funktionshinder och funktionsnedsättningar kan vara av många slag, men oavsett vilken nedsättning den enskilde har, är målet att hen ska kunna ha tillgång och tillgänglighet till olika samhällsfunktioner. På senare år har diskussionen om tillgänglighet alltmer kommit att handla om begreppet ”universell design” – alltså design, utformning, av olika miljöer för att så många som möjligt ska kunna nå och vara delaktiga i dem.[13] Med sådan design minskar behovet av särskilt stöd till personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Boverket har samlat ett antal vägledningar och stöd för kommuners strategiska arbete med arkitektur.

Boverkets vägledningar Länk till annan webbplats.

Hemlöshet

För personer som lever i hemlöshet är stadens offentliga rum extra viktiga. Det är dock inte ovanligt att offentliga platser utformas för att mota bort dessa personer och att exempelvis sociala boenden förläggs avskilt från andra människors bostadsområden. Detta fungerar exkluderande och kan direkt motverka ett socialt arbete riktat till denna grupp.

Många kommuner arbetar idag med modellen Bostad först, som innebär att bostaden är startpunkten för att komma bort från ett liv i hemlöshet. Det är ett paradigmskifte från en modell där en bostad är slutmålet efter att personen har uppnått andra livsförändringar. På samhällsnivå är det här arbetssättet beroende av att det finns tillgång till bostäder.

Med utgångspunkt i hemlöshet, bedrivs just nu i Göteborg utvecklingsprojektet Mutual benefits. 3000 nya bostäder byggs på en plats som ligger intill ett befintligt boende för äldre där många har beroendeproblematik. I stället för att flytta på detta boende, vilket först föreslogs, syftar projektet till att skapa en trygg och trivsam miljö för alla i den nya situationen. Projektets andra mål är att utveckla en stadsplanering där man kan förebygga otrygghet och konkurrens mellan socialt utsatta (ofta hemlösa) personer och allmänheten. Forskning på projektet bedrivs av GR:s forsknings- och utvecklingsenhet FoU i Väst, och av Chalmers.

Socialstyrelsen om Bostad först Länk till annan webbplats.

FoU i Västs utvärdering av Bostad först i Göteborg

Projektet Mutual benefits Länk till annan webbplats.

FoU i Väst om Mutual benefits

Chalmers om Mutual benefits Länk till annan webbplats.

Otrygghet

Fysisk utformning av offentliga miljöer har stor betydelse för om dessa upplevs (och är) trygga eller otrygga. Bostadsområden och gatumiljöer som är upplysta, som har levande bottenvåningar, som har fönster som vetter mot de offentliga rummen etcetera, både är och upplevs tryggare än de som inte har dessa kvaliteter. Upplevelser av otrygghet begränsar människor i det offentliga rummet. Det kan handla om föräldrar som inte vågar låta sina barn gå ensamma hem från kompisar, om olika grupper (ofta äldre, kvinnor, HBTQ-personer) som inte vågar gå ut kvällstid eller röra sig från en busshållplats till hemmet. Nätverket Säkra platser vid KTH[14] samlar mycket intressant information om hur man kan arbeta med trygghet i det offentliga rummet.

Säkra platser (KTH) Länk till annan webbplats.

Levande bottenvåningar – dröm och realitet (Fastighetsägarna) Länk till annan webbplats.

Riktlinjer för levande bottenvåningar (Malmö stad) Länk till annan webbplats.

Belysning – ett sätt att öka tryggheten (Boverket) Länk till annan webbplats.

Psykisk ohälsa

I en dansk studie på mer än 900 000 invånare som publicerades 2019, beskrivs kopplingen mellan fysisk planering och psykisk ohälsa. Barn som vuxit upp med ”minst” tillgång till grönska löper, enligt studien, upp till 55 procent högre risk att utveckla psykisk ohälsa i vuxen ålder, jämfört med dem som vuxit upp med ”mest” tillgång till grönska. Forskarna konstaterar att integrering av grönska i stadsplaneringen är en lovande möjlighet att främja psykisk hälsa och minska den ökande förekomsten av psykisk problematik.[15]

I en annan studie, publicerad i tidningen Arkitekten 2019, diskuteras ungdomars suicid i relation till fysisk miljö. Författaren menar att ungas självmord skiljer sig från andra åldersgrupper. Deras tillvägagångssätt är i högre grad spontana och det är inte ovanligt att de använder platser som exempelvis broar, järnvägsspår, höga byggnader, etcetera. Planering av stadsmiljön och samverkan mellan arkitekter och andra samhällsaktörer kan därför vara avgörande i ett förebyggande arbete. Författaren skriver: ”För att få kunskap om specifika risker eller tidigare problem på lokal nivå krävs att arkitekter samverkar med andra parter såsom räddningstjänsten, polis, fältassistenter, vårdpersonal och så vidare.”

Dansk studie om kopplingen mellan fysisk planering och psykisk ohälsa Länk till annan webbplats.

Artikel om ungdomars suicid i relation till fysisk miljö Länk till annan webbplats.

Trångboddhet

Att växa upp i trångboddhet kan innebära svårigheter att få lugn och ro för exempelvis läxläsning, för återhämtning, för att kunna bjuda hem vänner, med mera. Det kan också leda till att man söker sig utanför hemmet i högre grad än man egentligen vill och där riskerar att dras in i olämpliga sammanhang. Se till exempel Riksrevisionens rapport om trångboddhetens konsekvenser för hälsa (länk nedan). GR har, med utgångspunkt i data från Boverket, tagit fram siffror över hur stor andel av barnen, i regionen, som lever i trångboddhet i en familj med ansträngd boendeekonomi. GR:s genomsnitt ligger på 4,1 procent (riket 4,4; Göteborg 4,6) vilket motsvarar drygt 9 000 barn.

Trångboddhet – konsekvenser för hälsa och skolresultat (Riksrevisionsverket) Länk till annan webbplats.

Våld i nära relation

Våld i nära relationer har starka kopplingar till boende och bostäder. Bostadsbrist som leder till trångboddhet kan exempelvis också skapa en press i relationerna som i sin tur eskalerar till våld. Ett ofta beskrivet dilemma vid våld i nära relationer, är vidare att det på grund av en ansträngd bostadsmarknad är svårt att hitta ett alternativt boende till den som är våldsutsatt. Om det också finns barn i familjen är det ännu svårare.

Länsstyrelserna har tagit fram en rapport som belyser problemet och socialtjänstens dilemma Länk till annan webbplats.

Äldre

Med en åldrande befolkning läggs fokus idag dels på att främja äldres hälsa och livsomständigheter för så stor autonomi som möjligt, dels på att kunna hjälpa och stötta äldre som utvecklar olika typer av behov. I båda sammanhangen är den fysiska miljön av mycket stor betydelse. I det förra fallet kan fokus bland annat ligga på utformning av tillgängliga offentliga miljöer och att förebygga exempelvis fallolyckor. (Se länkar nedan och även avsnitt om universell design, ovan under Funktionshinder). I det senare fallet kan det handla om hur man planerar och bygger boenden för äldre, se till exempel erfarenheter från GR-projektet Diabahs (se nedan).

Arkitektur och gestaltad livsmiljö (Boverket) Länk till annan webbplats.

Universell utformning (Myndigheten för delaktighet) Länk till annan webbplats.

Diabahs – Dialog bygg hållbart för seniorer (GR) Länk till annan webbplats.

Fotnoter

[11] Samtliga sociala utmaningar som tas som exempel här har naturligtvis även andra orsaker och lösningar än stadsplanering/fysisk planering. Genomgången är framför allt tänkt som en utgångspunkt för reflektion. Den bygger inte på en vetenskaplig genomgång av socialtjänstens arbete.

[12] Lag 2023:196.

[13] Ett begrepp som ibland används inom samhällsplanering, är 8 80 cities Länk till annan webbplats.. Innebörden är att om ett område eller en stad planeras för att fungera för 8-åringar och 80-åringar så förutsätts den fungera också för alla grupper däremellan.

[14] Kungliga Tekniska Högskolan.

[15] I studien har man undersökt vuxna som var barn på 1980-talet, och delat in dem i tre grupper; minst/mittemellan/mest tillgång till grönska under uppväxten. Man har rensat för andra aspekter, exempelvis klasstillhörighet (som skulle kunna innebära en uppväxt med/utan tillgång till villaträdgård etcetera). Psykisk ohälsa har naturligtvis sina orsaker också i en rad omständigheter som inte har med fysisk miljö att göra. Här är det dock intressant att lyfta fram att även fysisk utformning/grönska har stor betydelse för det psykiska välbefinnandet.

Fysisk miljö och vägen dit

Den fysiska miljö vi lever i skapar ramar och förutsättningar av social karaktär. I välfärdsbegreppet, som Olsson diskuterar ovan, nämns till exempel också boende och trivsam miljö som centrala förutsättningar för välfärd. Olssons definition och de två begreppen välfärd och problemlösningsförmåga, ligger även i linje med en annan uppdelning som också brukar göras, nämligen i substantiell och processuell social hållbarhet.

Substantiell social hållbarhet, i relation till samhällsbyggnad, handlar om vad som finns på en plats eller i ett område när det är ”klart”. Vilka sociala kvaliteter gynnas av hur en plats är utformad? Upplevs området trivsamt? Finns det sammanlänkande stråk som underlättar kontakter? Inspirerar designen till integration? Finns det levande bottenvåningar? Känns det tryggt och överblickbart? Processuell social hållbarhet handlar om hur vi arbetar ”på vägen dit”. I FN:s ramverk Global Compact finns tio principer för hållbar utveckling.[16] Sju av dessa handlar om processuell social hållbarhet och berör sådant som hänsyn till mänskliga rättigheter, aktivt arbete mot korruption, rätten för anställda att organisera sig, arbete mot diskriminering, etcetera.

I en svensk samhällsplaneringskontext kan processuell social hållbarhet också synas i förekomsten av etablerade samarbetsrutiner och processer för att integrera sociala perspektiv i planeringsprocesserna. Det blir också synligt i hur man arbetar med samråd med allmänheten och i exempelvis utökade former för medborgardialog. Ytterligare ett exempel handlar om upphandling med social hänsyn, som tillämpas bland annat av Göteborgs Stad.[17] Ett exempel på det senare kan innebära incitament för en entreprenör att, i ett specifikt projekt, anställa ett visst antal personer som står utanför arbetsmarknaden.

Idealt leder ett konsekvent arbete med processuell hållbarhet också till ett samhälle (plats, område, stad) som präglas av substantiell hållbarhet.

Fotnoter

[16] Global Compact Länk till annan webbplats. riktar sig framför allt till näringslivet, men principerna kan användas i de flesta typer av organisationer

[17] Sysselsättningskrav i upphandlingar Länk till annan webbplats.

Många frågor som rör samhällelig hållbarhet rymmer olika typer av målkonflikter mellan de tre hållbarhetsdimensionerna. Även inom social hållbarhet finns olika målkonflikter.

En typ av målkonflikt inom den sociala dimensionen blir synlig om man utgår ifrån olika perspektiv. Att exempelvis anlägga ett resecentrum på en plats där det finns bostäder som behöver rivas kan vara socialt önskvärt utifrån en planering för bättre pendlingsmöjligheter för en stor del av befolkningen. Samtidigt kan det innebära social katastrof för människor som kan behöva lämna samma plats, där det kanske funnits stark social sammanhållning och band till tidigare generationer. Utifrån olika skalnivåer kan ett projekt också betraktas på olika sätt. Ett slutet kvarter, eller ett område med starka barriärer mot omgivningen, kan upplevas trevligt, tryggt och säkert av dem som bor där medan det ur ett större perspektiv kan fungera segregerande och åtskiljande.

Göteborgs Stad har tagit fram en matris för social konsekvensanalys. Denna åskådliggör på ett tydligt sätt olika aspekter av samhällsplanering och olika perspektiv som behöver tas hänsyn till. Den utgör också ett praktiskt verktyg som kommit att användas inte enbart lokalt i Göteborg, utan inspirerat flera andra kommuner i Sverige.

Barnkonsekvensanalys och social konsekvensanalys Länk till annan webbplats.

I samtal med aktörer från socialtjänsten respektive samhällsbyggnadsområdet finns det några utmaningar som återkommande nämns. En sådan handlar om tidsperspektiv. Socialförvaltningarnas dominerande uppdrag handlar om att bistå människor i mer eller mindre akuta problemsituationer. Stadsbyggnadsförvaltningar arbetar i stället med mycket långa tidsperspektiv, exempelvis i planeringen av nya bostadsområden, ombyggnad av infrastruktur eller motsvarande. Geografi är ett annat område där perspektiven skiljer sig åt. Geografin är en självklar och starkt närvarande faktor i samhällsplanering. Viss planering kräver också geografiska perspektiv som sträcker sig över flera kommuner, ibland över regioner eller till och med länder. Inom socialt arbete, däremot, har geografiska perspektiv sällan en självklar plats. Bland annat dessa olika perspektiv leder också till olika diskurser eller ”språk”; sätt att tala om sina respektive uppdrag och om ”verkligheten”. Aktörer i de olika sammanhangen talar ibland om behov av ”översättning” mellan personer verksamma inom de olika fälten.

Här är det även värt att lyfta att det också finns många möjligheter att överbrygga de aspekter som skiljer de båda sektorerna åt. Genom återkommande samtal kan man successivt skapa en gemensam vokabulär, vilket kan underlätta igenkänning och förståelse. I samhällsbyggnadsprojekt med långa tidshorisonter kan det under olika delar av planeringsprocessen finnas möjligheter att samlas kring att använda olika platser för tidsbegränsade installationer; en tillfällig lekplats, en tillfällig park, ett tillfälligt café, etcetera.

I rapportens inledande kapitel skriver man:

"En socialt hållbar utveckling, där socialt kapital är väl utvecklat, är inte bara det övergripande målet. Social hållbarhet är också grundläggande för att lyckas med de förändringar som krävs i det ekonomiska systemet, och i samhället i stort, för att uppnå en hållbar utveckling."

Man hänvisar också till den tidigare nämnda modellen av Kate Raworth, och skriver om ”The Doughnut Economics” att:

"Modellen beskriver det miljömässiga ramverk inom vilket mänskligheten kan agera, och kopplar det till den sociala grund som utgör mänskliga rättigheter och global rättvisa. Modellen utmanar en tillväxtbaserad tolkning av hållbarhetsbegreppet och illustrerar hur de olika hållbarhetsdimensionerna är oskiljbara från varandra."[18]

I Den hala tvålen definieras fysisk planering som ”den planering som utförs av kommuner enligt PBL”, medan stadsutveckling ”är ett vidare begrepp som avser utveckling av stads- och tätortsområden” utförd av kommuner men också av andra aktörer och som kan handla om många olika typer av aktiviteter.

Fokus i rapporten ligger på arbetssätt. Man har utgått ifrån en analys av vilka faktorer som bidrar till att social hållbarhet har svårt att få genomslag – och vilka behov detta skapar. Som exempel lyfter man hur en organisering i ”stuprör” bidrar till att kompetens i olika förvaltningar inte nyttjas på bästa sätt. Detta skapar i sin tur behov av verktyg och metoder för att arbeta förvaltningsövergripande.

I rapporten skiljer man på ”metoder” och ”verktyg”. Metod syftar på något övergripande, exempelvis förvaltningsövergripande samverkan. Med verktyg avses något mer konkret, exempelvis verktyg för platsspecifik analys och rumslig gestaltning. Metoder och verktyg överlappar också ibland varandra.

I rapporten presenteras denna lista:

Varje rad i tabellen motsvarar ett kapitel i rapporten. I vart och ett av dessa finns konkreta exempel som illustrerar hur de olika metoderna och verktygen utformats och hur de har lett till ökad social hållbarhet.

Den hala tvålen – Verktyg och metoder för social hållbarhet i fysisk planering och stadsutveckling Länk till annan webbplats.

Fotnoter

[18] Den hala tvålen, s. 12.

Samverkan mellan olika sektorer framstår som en självklar och viktig nyckel när det gäller socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen. Sådan samverkan finns på många håll, men det är inte ovanligt att den vilar tungt på att enskilda tjänstepersoner är engagerade i frågan. Om någon då slutar, eller får för mycket annat att göra, riskerar samverkan att falla. I det här avsnittet ligger fokus därför på styrning för att skapa samverkan. Inledningsvis ett stycke om lagtext, därefter några exempel från enskilda kommuner.

Lagstiftning

Socialtjänstlagens portalparagraf lyder:

"Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.,"

I lagens §3.1 står vidare att det hör till socialnämndens uppgifter att:

"- medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen,"

Motsvarande formulering har funnits sedan 1980 års socialtjänstlag. I utredningen om förslag till ny socialtjänstlag (SOU 2020:47) konstateras dock att arbetet med denna, för tiden, nya reform inte fick något verkligt fäste.

När man i utredningen söker förklaringar till detta skriver man att samhällsplaneringen sedan 1990-talet blivit alltmer marknadsorienterad och att tillväxtperspektivet kommit att dominera över de sociala perspektiv som återfinns både i socialtjänstlagen och i PBL. Ytterligare förklaringar som nämns är att reformen inte var tillräckligt väl förberedd, att statligt metodstöd uteblev samt att socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen inte anges i lagar som samhällsplanerande aktörer har att följa.[19]

I SOU 2020:47 föreslås ingen innehållsmässig förändring av socialnämndens skyldighet att medverka i samhällsplaneringen. Däremot föreslås alltså ett tillägg i PBL om att ”hänsyn ska tas till sociala aspekter vid planläggningen samt vidare att översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska och sociala miljön”. Detta är en nedbrytning av lagens portalparagraf, som lyder:

I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

En orsak till att den tidigare lagstiftningen inte fått något verkligt fäste är, som nämnts ovan, att den inte speglades i den lagstiftning som styr de planerande nämndernas uppdrag. Den föreslagna formuleringen skulle alltså kunna skapa nya förutsättningar.

Fotnoter

[19] SOU 2020:47, sid. 446.

På kommunal nivå styrs verksamheterna förutom av lagtext också av lokalt beslutade reglementen och här finns ett intressant exempel ifrån Göteborgs Stad. I samband med omorganiseringen av ett antal stora nämnder har man också tagit fram nya reglementen för dessa. I reglementena har man gjort precis det som föreslås för en uppdaterad nationell lagstiftning.

I reglementet för de fyra socialnämnderna[20] återfinns följande paragraf:

"§17 Med beaktande av befolkningens behov och kännedom om lokala förhållanden ska nämnden utifrån sitt verksamhetsansvar vara en aktiv part när det gäller insatser inom följande områden:

1. Trygghetsarbete
2. Krisstöd
3. Sociala erfarenheter i samhällsplaneringen
4. Folkhälsoarbete
5. Samverkan med civilsamhället
6. Fält- och grannskapsarbete.

Nämnden har därutöver ett lokalt samordningsuppdrag i förhållande till andra nämnders och styrelsers medverkan inom stadsområde Sydväst."

Och i reglementet för Göteborgs Stads stadsbyggnadsnämnd finns följande, ”speglande”, formulering:

"§18 Nämnden ska utifrån sitt verksamhetsansvar vara en aktiv part när det gäller insatser inom kommungemensamma frågor som trygghetsarbete, folkhälsoarbete, sociala erfarenheter i samhällsplaneringen samt samverkan med civilsamhället. Nämnden ska i sin organisation skapa förutsättningar för samverkan på stadsområdesnivå med andra verksamheter i staden."

I den praktiska verksamheten pågår ett utvecklingsarbete i Göteborg, där social-förvaltningarnas stadsutvecklare[21] har bjudit in ett antal andra kommunala aktörer till kontinuerligt återkommande diskussioner kring fyra av de teman som återfinns i §17 i socialnämndernas reglementen (ovan), nämligen folkhälsa, trygghet, samverkan med civilsamhället och sociala erfarenheter i samhällsplaneringen.

Stadsutvecklarna på en av socialförvaltningarna har också tagit initiativ till samtal med socialarbetare på förvaltningen för att få deras kunskap om klienters upplevelser av den fysiska miljön. Här har de fått konkreta beskrivningar av hur den fysiska miljön påverkar livet för socialtjänstens klienter.

Flera exempel handlar om hur bostadsbristen påverkar alla typer av målgrupper negativt. Andra exempel handlar om områden som upplevs otrygga och om hur det saknas mötesplatser för personer med missbruk och/eller psykisk ohälsa. Stadsutvecklarna själva lyfter också exemplet med Västerleden (en trafikled som skapar en barriär mellan olika bostadsområden) och beskriver hur en person kan vara rädd för att passera ”ett gäng som upplevs hotfullt vid en av övergångarna – då kan man behöva gå minst en kilometer extra för att komma till samma plats via en annan övergång”.

Också här nämns behovet av ”översättare”. Ibland kan stadsutvecklarna fylla den rollen; när de lyssnar till socialarbetarnas beskrivningar kan de sätta in dessa i en tolkningsram och omformulera dem till en diskurs som används inom stadsplanering.

Exemplet från Göteborg handlar alltså om en kommun som skrivit in samverkan mellan socialförvaltningar och stadsbyggnadsförvaltningen i styrande reglementen – och visar hur det skapar konkret aktivitet i organisationerna. I kommuner där motsvarande direktiv inte finns inskrivna i styrande dokument finns det risk för att initiativ och aktiviteter kommer att vila på enskilda engagerade individer eller grupper. Även detta kan naturligtvis leda till goda resultat, men det är en mer personberoende och därmed sårbar situation.

I båda fallen är dock det centrala ledordet samverkan. En samverkan som, förutom att den kan finnas i verksamhetens styrdokument och processer, också bygger på öppenhet och en vilja att förstå varandras uppdrag och perspektiv. Ett särskilt ansvar ligger här på den förvaltning som ”äger” frågan, det vill säga samhällsbyggnads-förvaltningen. Denna behöver bjuda in socialförvaltningen och/eller aktivt ta emot socialförvaltningens engagemang.

Fotnoter

[20] De fyra socialnämnderna har exakt likadant uppdrag men för var sitt geografiskt område i Göteborg. Här är texten hämtad från Socialnämnd Sydväst.

[21] I Göteborgs Stad finns tjänster som stadsutvecklare placerade på alla de fyra socialförvaltningarna. Mindre kommuner behöver sannolikt organisera på andra sätt för att bedriva motsvarande arbete.

Liksom de flesta kommuner har även Kungälvs kommun områden med sämre socioekonomiska förutsättningar än andra. 2015 togs beslut om att göra en gemensam satsning för att samla hela kommunen bakom ett antal sociala mål. Detta gjorde man genom att ta fram en ”Social översiktsplan”. Denna har sedan uppdaterats och nu gällande plan sträcker sig till 2027, efter beslut 2020. I den sociala översiktsplanen formuleras aktiviteter och insatser kring följande områden:

• Tidiga insatser barn och unga
• Hälsa
• Boende
• Utbildning
• Arbete och sysselsättning
• Demokrati och civilsamhälle

Det som utmärker Kungälvs sociala översiktsplan, i jämförelse med en del andra dokument som handlar om motsvarande sakområden, är att man engagerat hela den kommunala organisationen i arbetet; från den politiska ledningen till tjänsteorganisationens lednings- och handläggarnivå och över nämnd- och förvaltningsgränser. Översiktsplanen beskrivs också i Den hala tvålen, där författarna lyfter att man i Kungälv varit noga med att både det sociala perspektivet och samhällsbyggnadsperspektivet ska vara representerat i alla sammanhang och möten.

I Kungälv ingår den sociala översiktsplanen i ett större arbete med Agenda 2030, FN:s globala mål för en hållbar framtid.

Ett konkret exempel på vad samverkan lett till finns också att hämta i Kungälv. I ett område med sämre sociala förutsättningar och med en del problem med otrygghet, tog socialtjänsten initiativ till en diskussion med samhällsbyggnadsenheten – i syfte att undersöka om det var möjligt att göra fysiska förändringar i den yttre miljön för att skapa större trygghet och för att stödja ett mer positivt socialt sammanhang. I processen har bland andra fältassistenterna medverkat i intervjuer med ungdomar på fritidsgården. Inhämtade synpunkter och diskussioner mellan de involverade förvaltningarna har hittills resulterat i två anläggningar för multiidrott, den ena för spontanfotboll, och en ny lekplats. Lekplatsen har placerats mellan det utsatta området och ett område med bättre socioekonomiska förutsättningar – ett sätt att möjliggöra spontana möten mellan olika samhällsgrupper. Diskussioner pågår fortsatt om eventuella ytterligare åtgärder.

Exemplet är extra intressant i ett sammanhang där försök till samverkan ibland upplevs som trevande, och som har utmaningar i bland annat olika tidsperspektiv, geografi och ”språk”. I stället för en generell önskan om att få medverka i samhällsplaneringen, är utgångspunkten här en konkret, identifierad social problematik. Utifrån denna tar socialtjänsten ett initiativ och vänder sig till samhällsbyggnadsförvaltningen för att be om deras bidrag för att förbättra situationen.

Uppföljning i Kungälv Länk till annan webbplats.

Bostäder och tillgång till en bostad är återkommande teman i diskussionen om social hållbarhet, och om socialtjänstens bidrag till samhällsplaneringen. Utredningen Sänk tröskeln till en god bostad[22] utgör en bred kunskapsöversikt över området och lyfter många förslag kopplade till både socialtjänst och samhällsplanering. Kommunernas roll i detta avseende definieras i lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar.[23] Denna beskriver kommunernas ansvar för att ”skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs” (§1). Enligt lagen är alla kommuner skyldiga att ta fram riktlinjer för bostadsförsörjning. Dessa kan dock se ut på många olika sätt.

I Partilles bostadsförsörjningsprogram har man skrivit in ett särskilt avsnitt om ”Aktivt, tvärsektoriellt samarbete”. Man konstaterar att det finns “ett kommungemensamt ansvar att möjliggöra för alla kommuninvånare att leva i goda bostäder” och skriver:

"Kommunen behöver förvaltningsgemensamt göra ett kontinuerligt arbete att få en uppfattning om hur behovet av bostäder för målgrupper ser ut långsiktigt i de olika kommundelarna. Här innefattas de målgrupper som kommunen har ett särskilt ansvar att förse med bostäder. Behov av bostäder kan till exempel handla om att det finns ett särskilt behov av bostäder i en kommundel för en målgrupp. Det kan gälla komplettering av upplåtelseformer, men också om en förvaltning har ett särskilt behov av bostäder."
(Partilles Riktlinjer för bostadsförsörjning, sid. 38.)

Utifrån detta har man tagit fram en processkarta som visar när, i de olika planeringsskedena, olika kommunala aktörer ska involveras. Processbilden lyfter tre processer där kommunens förvaltningar utvecklar samverkan:

• Framtagande av prioritering och initiering av bostadsbyggnadsprojekt samt markanvisning i de fall kommunen är markägare
• Handläggning av planbesked
• Detaljplaneprocesser

Partilles riktlinjer för bostadsförsörjning 2019–2028 Länk till annan webbplats.

En kommun som i sitt bostadsförsörjningsprogram specifikt lyfter sociala frågor, är Lilla Edet. Man skriver här ett relativt omfattande avsnitt som inleds:

"Kommunen har förutom ett generellt ansvar för bostadsförsörjningen även att ordna med bostäder för ett antal särskilda grupper."
(Riktlinjer för bostadsförsörjningen, s. 15 ff.)

De särskilda grupper man sedan diskuterar är hemlösa, funktionsvarierade, nyanlända och ensamkommande barn och ungdomar, äldre, unga och unga vuxna, kvinnor i behov av skyddat boende samt personer med låg betalningsförmåga. I programmet görs beskrivningar av situationen för respektive grupp, exempelvis aktuell statistik, samt definierade behov som kommunen kan arbeta vidare med.

Man diskuterar också möjliga flyttkedjor inom kommunen, men konstaterar att:

"…hushåll från andra kommuner, som redan kan hävda sig på bostadsmarknaden, troligtvis konkurrerar ut en del av de ekonomiskt svaga hushåll som redan är bosatta i kommunen. Inflyttning är givetvis positivt och kommunen stärks på både kort och lång sikt av tillskott av arbetskraft och skattemedel men en sådan utveckling kan ytterligare höja inträdesbarriärer till bostadsmarknaden för dessa hushåll."
(Riktlinjer för bostadsförsörjningen, s. 18.)

På konkret nivå är bostadsförsörjningsprogrammet en av utgångspunkterna för en ”Strategisk lokalgrupp” i Lilla Edet. I denna ingår representanter från alla kommunala sektorer och det kommunala fastighetsbolaget. Gruppen möts minst en gång per månad och den samverkan man byggt upp innebär dels att olika frågor och behov kan lyftas väldigt tidigt; dels att man utvecklat en mycket tydlig process för fortsatt utredning (förstudie) till och med genomförande. Processen innefattar beslut kring de behov och förslag som tas upp i gruppen. En ny gruppbostad för funktionsnedsatta och beslut om ett nytt trygghetsboende för äldre är exempel på sociala behov som kunnat hanteras inom ramen för denna modell.

Lilla Edets bostadsförsörjningsprogram Länk till annan webbplats.

Fotnoter

[22] SOU 2022:14.

[23] Lag 2000:1383.

Också utanför Göteborgsregionen finns förstås exempel att hitta. I Trollhättan bedrivs ett förvaltningsövergripande arbete, där man dels har en systematiserad organisering, dels ett arbete där socialtjänsten involveras konkret i planarbetet. Kommuncentralt finns anställda hållbarhetsstrateger, med inriktning på alla hållbarhetsdimensioner. Dessa samlar en övergripande gruppering med representanter från samtliga förvaltningar för kontinuerliga samtal om hur hållbarhetsmålen omsätts i den kommunala verksamheten. Uppdraget bottnar i politiska beslut och det finns också en specifik politisk gruppering som fungerar som uppdragsgivare.[24]

Man har även skrivit in ett slags mångfaldsrepresentation i beslutsprocesserna för att så långt möjligt säkerställa att olika perspektiv beaktas och att ingen grupp marginaliseras. Mångfalden i samhället ska återspeglas i beslutande organ och arbetsgrupper. Det inkluderar representation av olika åldrar, kön, etniska bakgrunder och funktionsförmågor.

I Trollhättan har man vidare, sedan länge och utifrån inspiration från framför allt Göteborg och Malmö, tagit fram en anpassad modell för sociala konsekvensanalyser (SKA) i stadsplaneringsarbetet. Efterhand såg man att det var svårt att i varje projekt ha utrymme för en grundlig SKA. Man har därför, 2020, reviderat sitt analysinstrument och tagit fram två olika SKA:er, en ”stor” och en ”liten”. Den mindre har formen av en checklista medan den större används i workshops, som genomförs i mer omfattande projekt.

Genom att ha ett instrument också för en ”liten” SKA har man kunnat införa en rutin som innebär att man i varje projekt gör en bedömning av behovet av en SKA och på vilken nivå denna ska ligga. Detta kräver en aktiv bedömning av frågan, vilket lett till att sociala aspekter alltid finns med i diskussionen. I de eventuella fall där en SKA inte bedöms nödvändig, behöver detta också motiveras.[25]

Vidare finns det i Trollhättan en rutin som säger att sociala aspekter ska vägas in dels i det tidiga skedet av en planprocess, dels i det steg som ligger mellan ”samråd” och ”granskning” i processen.

Arbetsmarknads- och socialförvaltningen involveras aktivt i olika projekt och framför allt lyfts fältassistenterna och familjestödsverksamheten. Ett konkret exempel handlar om det pågående arbetet Länk till annan webbplats. med Trollhättans resecentrum och det intilliggande industriområdet Tingvalla. Här har planarkitekter från samhällsbyggnads-förvaltningen följt med arbetsmarknads- och socialförvaltningens fältassistenter ut i ungdomsmiljön kring platsen, som av många upplevs som otrygg. Tillsammans genomförde tjänstepersonerna från de olika förvaltningarna, genom uppsökande arbete i offentligheten, en intervju- och enkätundersökning kring hur ungdomarna upplever trygghet/otrygghet och vad det är som skapar dessa känslor. Här lyfter samhällsbyggnadsförvaltningen särskilt det mervärde som uppstod genom fältassistenternas etablerade kontakter med de unga. ”De känner ju både miljön och ungdomarna på ett sätt som inte vi gör. Värdefullt att verkligen kunna prata med ungdomarna, inte om dem.”

I anslutning till området finns också ett trygghetsboende för äldre och via personal som arbetar där har man kunnat genomföra intervjuer även med dem som bor där. När samhällsbyggnadsförvaltningen beskriver hur man integrerar sociala aspekter i sitt arbete säger de att ” ’Soc’ är alltid med. Antingen fältassistenterna eller andra berörda”.

Slutligen har man i Trollhättan inlett ett arbete med ”stadsdelsanalyser”, där man tar fram en rad olika uppgifter för att få fördjupad kunskap om respektive stadsdel. ”Vi ville komma bort från det här att uppmärksamma en stadsdel utifrån de problem som finns där. Vi ville få en bredare bild av stadsdelen, även dess kvaliteter och olika aspekter av hur det är att bo och vistas där”.

Fotnoter

[24] Efter politiskt skifte i valet 2022 har gruppens uppdrag delvis justerats. Det omfattar fortsatt folkhälsa och social hållbarhet, men har också fått ett ökat fokus på trygghetsfrågor och brottsförebyggande arbete. Gruppen har också breddats något och idag ingår även exempelvis Polisen.

[25] Jämför Miljökonsekvensbeskrivning (MKB), med starkare lagkrav på genomförande.

2015 bildades en grupp bestående av tre socialchefer och tre samhällsbyggnadschefer från GR:s medlemskommuner.[26] Gruppens arbete syftar till att främja social hållbarhet i Göteborgsregionen genom kunskapsspridning, erfarenhetsutbyte och metod-utveckling. Tjänstepersoner på GR bereder frågor av olika slag för gruppen, som är aktiv som styrgrupp då projekt som berör de två områdena pågår. Den kan också aktiveras i relation till olika frågor av relevans för de båda sektorerna.

Med gruppen som avsändare genomfördes under åren 2015–2022 tolv utåtriktade seminarier under rubriken På spaning efter ett socialt hållbart samhälle (se bilaga 1 längst ner på sidan). Gruppen nämns också i Den hala tvålen som ett av de exempel som illustrerar metoder för förvaltningsövergripande arbete.

Fotnoter

[26] I det samverkansuppdrag som GR har samlar man regelbundet förvaltningschefer från de 13 medlemskommunerna för diskussion om gemensamma frågor. 2015 gjorde social- och samhällsbyggnadschefer en gemensam studieresa. Under denna föddes idén om den gruppering som beskrivs i texten. Grupperingen består alltid av sex (3+3) chefer, men vilka de är och från vilka kommuner de kommer, varierar över tid.

Flera projekt på GR placerar sig i skärningspunkten mellan sociala behov/perspektiv och strukturella samhällsplaneringsperspektiv. En del har handlat om att stärka sociala aspekter, social hållbarhet, i samhällsbyggnad. Andra har handlat om kartläggning av exempelvis segregation. Nedan följer en lista över ett antal sådana projekt – med länkar till mer fördjupande beskrivningar.

Verktygslåda

En ”verktygslåda” för socialt hållbar samhällsplanering utvecklades i ett projekt som hette Social innovation i samhällsplanering. Den innehåller beskrivningar av olika metoder och verktyg som kan användas i samverkan mellan olika förvaltningar/organisationer.

Från projektet finns slutrapporten Att genomföra kommunala och regionala innovationsresor men också en rapport som innehåller förslag på indikatorer för social hållbarhet. Dessa indikatorer har sedan utvecklats vidare, tillsammans med Mistra Urban Futures, i projektet Urbana stationssamhällen – förtätning för god tillgänglighet.

Verktygslåda för socialt hållbar samhällsplanering

Att genomföra kommunala och regionala innovationsresor

Förslag på indikatorer för socialt hållbar samhällsplanering Länk till annan webbplats.

Urbana stationssamhällen – förtätning för god tillgänglighet

Social hållbarhet ur ett samhällsplaneringsperspektiv

Tillsammans med Mistra Urban Futures[27] och forskningsinstitutet RISE tog GR 2017 fram en kunskapsöversikt med titeln Social hållbarhet ur ett samhällsplaneringsperspektiv. Ett mål med projektet var att skapa förståelse för (då) aktuella forskningsperspektiv, praktiska exempel och kunskapsluckor rörande social hållbarhet och samhällsplanering.

RISE Länk till annan webbplats.

Social hållbarhet ur ett samhällsplaneringsperspektiv Länk till annan webbplats.

Minska och motverka segregation

År 2018 genomfördes ett projekt vars övergripande syfte var att undersöka om och på vilket sätt ett samarbete inom GR skulle kunna bidra till förbättrade förutsättningar för att minska och motverka segregation i medlems-kommunerna. I rapporten Hur kan vi minska och motverka segregation? diskuteras själva begreppet segregation och man redovisar också relevant statistik. Rapportens huvudfokus ligger dock snarast på vilken typ av material och stöd som kommunerna är intresserade av för att stärka sitt arbete mot segregation, och på vad GR kan bidra med. Rapporten pekar framför allt framåt mot de andra rapporter med inriktning på segregation som redovisas nedan.

Hur kan vi minska och motverka segregation?

Regionala bilder av segregation

Projektet Rebas (Regionala bilder av segregation) handlar om segregation i Göteborgsregionen. En första rapport från projektet heter just Regionala bilder av segregation Länk till annan webbplats. och publicerades 2023.

I tidigare rapporter har statistik ofta redovisats på kommunnivå, vilket riskerar att osynliggöra vissa skillnader. I Rebas har man kunnat bryta ned statistik på så kallad RegSO-nivå. RegSO står för regionala statistikområden och bygger på en mer detaljerad indelning.[28]

Fokus i Rebas ligger på kommunöverskridande mönster/stråk. Här finns också tre delrapporter med rubrikerna Skolsegregation, Barnfattigdom och Handlingsutrymme mot segregation.

Regionala bilder av segregation (här finns också länkar till de tre delrapporterna)

Segregation, lägesbeskrivningar

På samma tema som Rebas publicerades 2023 Regionala bilder – beskrivning av läget i Göteborgsregionen. Detta är ett interaktivt material som också uppdateras löpande. Dess tre underrubriker är Befolkning, Bostäder och Infrastruktur och mobilitet. Syftet med materialet från 2023 är att det ska kunna användas i mellankommunal och delregional planering.

Regionala bilder – beskrivning av läget i Göteborgsregionen

Socialt hållbar transportplanering

Sedan flera år driver GR, ihop med Göteborgs universitet (GU), Nätverket för socialt hållbar transportplanering (även nämnt ovan). Inom nätverket har GU publicerat en inspirationshandbok inom området.

Nätverket för socialt hållbar transportplanering

Inspirationshandbok för socialt hållbar transportplanering Länk till annan webbplats.

Dialog i planering och byggnation

År 2017 publicerades rapporten Dialogerna som kom av sig. Dess fokus var att beskriva hur man med hjälp av dialogprocesser i ett byggprojekts olika skeden kan bidra till att skapa boendemiljöer som tillgodoser behov i det lokala sammanhanget. En slutsats i rapporten är att dialoger behöver anpassas till olika skeden av en planerings- och byggprocess. Projektet togs sedan vidare i ett nytt projekt (Diabahs) som presenteras nedan.

Dialogerna som kom av sig

Dialog för hållbart byggande

Projektet Diabahs (Dialog bygg hållbart för seniorer) hade som övergripande syfte att beskriva och undersöka tillkomsten av seniorbostäder i praktiken och hur dessa svarar mot behov i lokalsamhället. Här ligger fokus specifikt på äldre, och den problematik som uppstår med en åldrande befolkning och brist på lämpliga bostäder för denna målgrupp. Från projektet finns flera olika rapporter och man tog också fram den så kallade Klokboken, med konkret vägledning för byggherrar, arkitekter och planerare.

Diabahs – bygg hållbart för seniorer

Vad tycker seniorer om seniorbostäder och vilka flyttar dit?

Från idé till verklighet – fyra bostadsprojekt för seniorer

Hyresgästers upplevelser av 70-plusbostäder på Tjörn

Klokboken för seniorbostäder Länk till annan webbplats.

Life filming

Metoden Life filming handlar om att personer ur utvalda grupper filmar staden och dess olika miljöer ur sina egna perspektiv och dokumenterar sina upplevelser. FoU i Väst har följt tre olika projekt där Life filming har använts:

• ett där man undersökte om Life filming kan vara ett verktyg för dialog och delaktighet i stadsutvecklingsfrågor för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
• ett där man undersökte om Life filming kan vara en metod för ökad delaktighet och där äldres och ungas behov och upplevelse av sin boendemiljö undersöktes med hjälp av metoden.
• ett som undersökte hur resultat från Life filming med personer med intellektuell funktionsnedsättning kan användas av kommunala förvaltningar med samhällsbyggnadsuppdrag.

Kompetensmatchning, arbetsgivarperspektiv

År 2016 drev GR pilotprojektet Regionalt snabbspår VA-ingenjörer. Ambitionen var att utveckla och pröva en modell som syftade till att minska kompetensbristen inom kommunernas samhällsbyggnadssektorer genom att ta vara på kompetensen hos nyanlända VA-ingenjörer. I rapporten Kompetensförsörjning på sikt: en modell för kompetensmatchning, beskrivs projektet ur arbetsgivarnas perspektiv.

Kompetensförsörjning på sikt: en modell för kompetensmatchning

Kompetensmatchning, arbetstagarperspektiv

Pilotprojektet Regionalt snabbspår för VA-ingenjörer (ovan) utvärderades och efter vissa revideringar prövades modellen sedan inom ramen för ett nytt projekt. Detta beskrivs i rapporten På rätt plats? Här illustreras tydligt hur sociala behov och behov inom samhällsbyggnadssektorn kan mötas genom en gemensam satsning. Projektet syftade till att matcha rekryteringsbehov hos både kommunala och privata arbetsgivare, inom samhällsbyggnadssektorn, med nyligen invandrade personer med relevant akademisk kompetens. Rapporten beskriver projektet ur de nyanländas perspektiv.

På rätt plats?

Råd att bo?

GR har tagit fram ett räkneexempel för att åskådliggöra förutsättningar på individnivå av regionens bostadsmarknad och de konsekvenser dessa ger för såväl individer som arbetsgivare som idag ofta upplever att det är svårt att rekrytera personal.

Som exempel valdes yrkesgruppen undersköterskor. En person med en undersköterskas ekonomi[29] hade i november 2022 tillgång till nio procent av utbudet på bostadsrättsmarknaden i Göteborgsregionen. I tre av de tolv medlemskommunerna fanns det noll eller endast en bostad som mötte undersköterskans ekonomiska förutsättningar. Det kan alltså vara svårt för vissa personer att bosätta sig i några av regionens kommuner och det kan därmed också vara svårt för arbetsgivare i dessa att rekrytera vissa yrkesgrupper. (Räkneexemplet återfinns i Bilaga 2 längst ner på sidan.)

Fotnoter

[27] Mistra Urban Futures var en satsning för hållbar stadsutveckling som pågick 2010–2019. Dess västsvenska del har fortsatt i satsningen Urban Futures Länk till annan webbplats..

[28] Indelningen i DeSO (demografiska statistikområden) och RegSO (regionala statistikområden) togs fram av SCB på uppdrag av regeringen och i nära samarbete med landets kommuner och Delegationen mot segregation (Delmos). RegSO kan beskrivas som aggregerade DeSO. Indelningen syftar till att förbättra förutsättningarna för statistisk uppföljning av socioekonomisk segregation.

[29] I november 2022, då exemplet togs fram, var genomsnittslönen för en undersköterska 28 595 kr. I exemplet utgick man från bostadsrättsmarknaden eftersom hyresmarknaden är begränsad och ofta kräver lång kötid, vilket komplicerar beräkningsmöjligheterna.

Nätverket Healthy Cities

I det internationella WHO-nätverket Healthy Cities svenska del[30] har man tagit fram flera rapporter som handlar om socialt hållbar stadsplanering:

• Hälsofrämjande stadsplanering
• Tillitsfrämjande stadsplanering
• Trygg och välmående – utformning av den goda staden
• Trygg och välmående – infrastruktur och identitet

Healthy Cities Länk till annan webbplats.

Länkar till respektive rapport:

Hälsofrämjande stadsplanering Länk till annan webbplats.

Tillitsfrämjande stadsplanering Länk till annan webbplats.

Trygg och välmående – utformning av den goda staden Länk till annan webbplats.

Trygg och välmående – infrastruktur och identitet Länk till annan webbplats.

Dessa rapporter innehåller en rad olika exempel på åtgärder för att stärka ett områdes sociala värden. I Helsingborg har det kommunala bostadsbolaget Helsingborgshem använt sig av bland annat dessa texter och beskriver delar av sina satsningar på sätt som närmar sig socialtjänstens verksamhetsområde. Se Helsingborgshems webbplats Länk till annan webbplats..

Arkitektkontor

Ett flertal arkitekter och arkitektkontor är aktiva när det gäller att integrera sociala aspekter i samhällsplaneringen. I boken Mjuk stad. Täthet, mångfald och närhet i vardagslivet (2022) ger författaren en rik översikt över möjligheter att utgå ifrån människors behov, i planeringen av städer och samhällen.

Många arkitektkontor arbetar med olika typer av dialoger, workshops, observationer och liknande för att integrera invånares perspektiv i planeringsarbetet. Inspiration kan hämtas (bland annat[31]) i följande exempel:

Guide till en normkreativ gestaltningsprocess av arkitektkontoret Tengbom i samarbete med KTH.

Social handlingsplan Ör centrum, framtagen av arkitektkontoret Arkitema för Sundbybergs stad.

Många arkitektkontor poängterar hållbarhet i sin marknadsföring, med olika fokus på de olika hållbarhetsdimensionerna. I länkarna nedan finns två exempel där social hållbarhet framhålls särskilt.

White arkitekter Länk till annan webbplats.

Theory Into Practice Länk till annan webbplats.

Fotnoter

[30] Healthy Cities Sverige är en del av WHO:s globala Healthy Cities nätverk som arbetar för att skapa samhällen som är bra att bo i, för alla. Nätverket samlar kommuner och regioner som placerar folkhälsa och jämlik hälsa högt på agendan. Aktiva i nätverket är politiker och tjänstepersoner som tillsammans diskuterar aktuella folkhälsofrågor och delar med sig av kunskap.

[31] Det finns ett stort antal arkitektkontor i Sverige och exempel kan självklart också sökas hos andra än de som nämns här.

I förarbetena till den nya socialtjänstlag som förväntas träda i kraft 2025 poängteras vikten av förebyggande arbete och vikten av att socialtjänsten medverkar aktivt i samhällsplaneringen. Det har lett till att dessa frågor blivit mer aktuella och diskuteras mer livligt idag än de gjort på många år.

De två lagar som i Sverige styr samhällsplanering och socialtjänst anger i sina respektive portalparagrafer tydligt att dessa verksamheter syftar till att skapa goda sociala levnadsförhållanden för människor. Människors välbefinnande och goda psykosociala livsbetingelser är också grundläggande i ett socialt hållbart samhälle. Social hållbarhet kopplas i sin tur till värden som är subjektiva, dynamiska och kontextberoende och som upplevs olika av olika individer och i olika sammanhang. Den sociala hållbarheten kan inte uppnås en gång för alla. Varje samhälle behöver kontinuerligt arbeta för att skapa så god social hållbarhet som möjligt. Så goda levnadsförhållanden och livsförutsättningar som möjligt för sina invånare.

Den samhällsplanering som genomförs av kommunerna är central för att skapa goda livsvillkor för människor. Socialtjänsten har inte ansvar för denna, men ett ansvar att medverka och bistå i samhällsplaneringen med sin specifika kunskap. På samhällsbyggnadsavdelningar och -enheter ligger ett ansvar att bjuda in och ta emot denna kunskap.

Trots det gemensamma övergripande målet finns många vittnesmål om att dessa två verksamhetsområden ofta haft svårt att arbeta tillsammans för att uppnå det. På statlig nivå har Finansdepartementet uppmärksammat detta och skriver i sin rapport Den hala tvålen om hur denna outvecklade samverkan innebär att kompetens i kommunerna inte nyttjas på bästa sätt.

Det finns flera förklaringar och teorier till dessa svårigheter, bland annat de olika perspektiv som handlar om tid och geografi och som också hänger samman med olika diskurser inom respektive område. Trots utmaningarna finns det också exempel på en rad strategier för att hitta gemensamma vägar framåt.

För att överbrygga svårigheterna krävs dock att man möter varandra och att de olika perspektiven får möjlighet att konfronteras med varandra. En tydlig styrning för samverkan är därför central för att komma vidare. Denna kan ligga i lagstiftning, vilket föreslagits, och i lokal styrning, exempelvis i kommunala reglementen men också i väletablerade samverkansorganisationer lokalt. Detta för att undvika att samverkan vilar alltför tungt på enskilda engagerade medarbetare.

I alla samhällen kommer olika typer av konflikter att uppstå mellan mål som vart och ett för sig är önskvärt. I ett modernt, komplext organiserat samhälle som Sverige finns många olika intressen som behöver beaktas. Målkonflikter kan uppstå mellan ett miljöintresse och ett socialt intresse. Det kan till exempel vara värdefullt och önskvärt, för socialt och kulturellt utbyte, att med bil eller flyg kunna transportera sig snabbt och smidigt över stora avstånd, medan detta är problematiskt ur ett klimat- och miljöperspektiv. Som vi sett finns också inbyggda målkonflikter inom den sociala dimensionen, exempelvis beroende på om vi utgår från enskilda individer, större grupper eller från ett övergripande samhällsperspektiv.

Vidare kan målkonflikter ligga inbyggda i ett tidsperspektiv. Det som kortsiktigt framstår som den bästa lösningen kan i ett mer långsiktigt perspektiv bära med sig negativa konsekvenser.

Komplexa målkonflikter har sällan eller aldrig några enkla lösningar. Tvärtom kräver de analys och diskussion för att komma fram till så bra lösningar eller så goda kompromisser som möjligt. Också sådana analyser och diskussioner förutsätter etablerade former för samverkan mellan olika aktörer – för att belysa och väga så många perspektiv som möjligt på en fråga innan man går till beslut.

I rapporten diskuteras några centrala begrepp. Ett begreppspar handlar om att ett socialt hållbart samhälle behöver erbjuda sina invånare en rimlig levnadsnivå – en vardaglig välfärd. Det handlar också om samhällets kollektiva förmåga att möta olika typer av utmaningar – samhällets problemlösningsförmåga.

Det andra begreppsparet handlar om processuell respektive substantiell social hållbarhet. Ett intressant exempel på processuell social hållbarhet finns i det beskrivna GR-projektet Regionalt snabbspår för VA-ingenjörer, där nyanlända personer matchades just mot samhällsbyggnadssektorn. Substantiell social hållbarhet i sin tur handlar här om huruvida den fysiska miljön och infrastrukturen främjar ett gott vardagsliv och goda sociala förhållanden.

Socialtjänsten arbetar generellt med individer som har olika typer av sociala utmaningar eller svårigheter. Det är lätt att se dessa svårigheter som individuella problem och de lösningar som erbjuds är ofta individuellt anpassade. I kunskapsunderlaget görs ett försök att beskriva kopplingen mellan olika svårigheter som manifesterar sig på individnivå och den fysiska planering, de strukturella förutsättningar, som skapar villkoren för den enskilda individen.

Slutligen innehåller detta kunskapsunderlag några exempel ifrån enskilda kommuner samt ett antal exempel på arbeten som gjorts inom ramen för det regionala samarbetet i Göteborgsregionen. GR kommer även fortsatt att uppmärksamma och arbeta för att lyfta sociala perspektiv och social hållbarhet i samhällsplaneringen. De exempel som lyfts här ger också en samlad bild av hur GR har fungerat som samverkansarena och visar därmed även på möjligheter i det fortsatta arbetet.

Billevik, J (2023) Socialt arbete i den segregerade staden — Det sociala arbetets roll i att motverka segregation. I Rättvist resande. Villkor, utmaningar och visioner för samhällsplaneringen.

Blom, B; Eriksson M; Snellman M-L (2023) Socialtjänstens arbete med social hållbarhet. Lund: Studentlitteratur.

Finansdepartementet (2021): Den hala tvålen. Verktyg och metoder för social hållbarhet i fysisk planering och stadsutveckling Länk till annan webbplats..

Folkhem, Arkitema Architects: Social handlingsplan Ör centrum Länk till annan webbplats..

Forkby, T & Örnlind, H (2023) Socialtjänstens arbete i utsatta områden. I Blom, Eriksson och Snellman (red.) Socialtjänstens arbete med social hållbarhet – Insatser på individ-, grupp- och samhällsnivå. Lund: Studentlitteratur.

Göteborgs Stad: Jämlik Stad Länk till annan webbplats..

Göteborgs Stad: Jämlikhetsrapporten 2023: Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg Länk till annan webbplats..

Göteborgs Stad: Social konsekvensanalys Länk till annan webbplats..

Joelsson, T, Henriksson, M & Balkmar, D (2023) Rättvist resande. Villkor, utmaningar och visioner för samhällsplaneringen. Boxholm: Linnefors förlag.

Kungälvs kommun (2020) Social hållbarhet – ökat innanförskap Länk till annan webbplats..

Lilla Edet (2019) Riktlinjer för bostadsförsörjningen Länk till annan webbplats..

Malmö stad: Malmökommissionen Länk till annan webbplats..

Manberger, K et al (2021) Guide till en normkreativ gestaltningsprocess Länk till annan webbplats.. Tengbom i samarbete med KTH.

Olsson, S (2012) Stencil. Social hållbarhet i ett planeringsperspektiv Länk till annan webbplats..

Partille kommun: Riktlinjer för bostadsförsörjning 2019–2028 Länk till annan webbplats..

Raworth, K. (2021) Donut ekonomi. Falun: ScandBook.

SFS nr: 2000:1383 Lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar Länk till annan webbplats..

SFS nr: 2010:900 Plan- och bygglag Länk till annan webbplats..

SFS nr: 2019:196 Lag om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete Länk till annan webbplats..

Sim, D (2022) Mjuk stad. Täthet, mångfald och närhet i vardagslivet. Svensk byggtjänst.

Snellman, M-L, Blom, B & Eriksson, M (2023) Social hållbarhet och en hållbar socialtjänst – utmaningar och möjligheter. I Blom, Eriksson och Snellman (red.) Socialtjänstens arbete med social hållbarhet – Insatser på individ-, grupp- och samhällsnivå. Lund: Studentlitteratur.

Stockholms stad: Social hållbarhet Länk till annan webbplats..

Sveriges riksdag (1995) Kommittédirektiv 1995:34 till Agenda 21-kommittén Länk till annan webbplats..

Todelius, C (2019) Ungdomars suicid som rumslig akt Länk till annan webbplats.. I Arkitekten Issue 2 p. 50-51.

WHO: Closing the gap in a generation Länk till annan webbplats..

United Nations: The Ten Principles of the UN Global Compact Länk till annan webbplats..

United nations: Transforming our world: the 2030 Agenda for Sustainable Development Länk till annan webbplats.. Department of Economic and Social Affairs.

United Nations (1987) Our Common Future. Länk till annan webbplats.Report of the World Commission on Environment and Development Länk till annan webbplats..

Utredningen Framtidens socialtjänst (2020): Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47). Stockholm: Socialdepartementet.

Utredningen om en socialt hållbar bostadsförsörjning (2022): Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14) Länk till annan webbplats..

Sammanställning av seminarieserien På spaning efter ett socialt hållbart samhälle 2015–2022

Seminarium 1, mars 2015
Tema: -
Föreläsare: Ola Nylander, Chalmers. Katarina Ahlqvist, Gryning vård

Seminarium 2, maj 2015
Tema: Gentrifiering, olika hållbarhetsdimensioner och social översiktsplanering
Föreläsare: Catharina Thörn, Göteborgs universitet. Ing-Marie Odegren, Alingsåshem. Christer Mattsson, Kungälvs kommun

Seminarium 3, september 2016
Tema: Hälsofrämjande samhällsplanering
Föreläsare: Marianne Dock, arkitekt

Seminarium 4, mars 2017
Tema: planering för socialtjänsten målgrupper.
Föreläsare: Kerstin Kärnekull, arkitekt. Stefan Molnar och Karl Persson de Fine Licht, RISE. Björn Marklund och Monica Holmgren, Mölndals stad

Seminarium 5, november 2017
Tema: socialtjänstens roll i samhällsplaneringen.
Föreläsare: Ing-Marie Odegren, Alingsåshem. Kristian Käll, Älvstranden utveckling. Kristina Lindfors och Camilla Blomqvist, Stenungsunds kommun

Seminarium 6, april 2018
Tema: Social hållbarhet och tillväxt
Föreläsare: Michael Pirosanto, Gårdstensbostäder. Björn Siesjö, Göteborgs Stad. Jonas Arngården och Cecilia Örtendahl, Kungälvs kommun

Seminarium 7, oktober 2018
Tema: Markanvisning som socialt instrument
Föreläsare: Christina Ingelsten, Skanska. Säde Virkamäki och Jessica Pettersson, Malmö stad. Karin Gertzén och Lisa Bomble, Lerum.

Seminarium 8, april 2019
Tema: Dialog med barn och unga
Föreläsare: Clara Svensdotter, Lilla Edet. Åsa Nilsson, GR. Mie Svennberg, Göteborgs Stad. Mirlinda Abazaj och Hyrije Matarova, Tjejer i förening i Malmö

Seminarium 9, november 2019
Tema: riktlinjer för bostadsförsörjning, slutseminarium för projektet Social innovation i samhällsplanering
Föreläsare: David Eriksson, Partille kommun. Tinna Harling, Egnahemsfabriken
Erika Hägg, Partille kommun. Magnus Johansson, RISE. Projektledarna från kommunerna i projektet Social innovation i samhällsplanering

Webbseminarium 10, november 2020
Tema: Hur kan vi skapa attraktiva boendeformer för äldre?
Föreläsare: Lisbeth Lindahl, FoU i Väst, Göteborgsregionen, Beatrice Nordling, verksamhetsutvecklare Uppsalahem AB, Henrik Ehrlington, utvecklingsledare fastighetskontoret, Göteborgs Stad och Susanne Olausson, trygghetsvärd Öster om Heden Göteborg

Webbseminarium 28 maj 2021
Tema: Hur kan sociala investeringar finansieras och mätas?
Föreläsare: Björn Bergstrand, hållbarhetschef på Kommuninvest. Anna Wänblom, social chef för Eidar, ett bostadsbolag ägt av Trollhättan stad. Johan Sjöholm och Hillevi Funck, folkhälsosamordnare i Kungälvs kommun respektive Mölndal stad.

Webbseminarium 12, 6 dec 2021
Tema: Segregationen i spåren av Coronapandemin
Föreläsare: Eskil Wadensjö är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Tapio Salonen är professor i socialt arbete vid Malmö universitet. Lena Wigren, GR berättade om det pågående projektet Rebas – regionala bilder av segregation.

Webbseminarium 9 september 2022
Tema: Sänk tröskeln till en god bostad
Föreläsare: Karolina Skog om den statliga utredningen ”Sänk tröskeln till en god bostad” (SOU 2022:14), Monica Axelsson, fastighetsstrateg Uppsalahem och Anna Sundman, arkitekt Theory Into Practice. Panelsamtal med Joachim Arcari, VD Botrygg Göteborg AB, Tinna Harling, arkitekt Egnahemsfabriken/Socialt byggande, Lena Arnfelt sektorschef Trygghet och stöd och Anders Holm sektorschef Samhälle och utveckling, Kungälvs kommun samt Dan Sandén, VD Framtiden Byggutveckling AB

Tillgång till bostad i Göteborgsregionen – ett räkneexempel som utgår ifrån en undersköterska

En yrkesgrupp där kommunerna har ett särskilt stort rekryteringsbehov under kommande år är undersköterskor. För att människor ska kunna utbilda sig till undersköterskor, eller flytta till regionen för att jobba som undersköterska, behöver bostadsmarknaden erbjuda bostäder som är tillgängliga utifrån en undersköterskelön. För att belysa detta gjordes följande räkneexempel i november 2022. Exemplet bygger på den bostadsmarknad, de regler och de förutsättningar som gällde då.

• I Göteborgsregionen är medellönen för undersköterskor 28 595 kr.
• Efter skatt blir det 22 371 kr kvar i plånboken, beräknat utifrån ett medelvärde av de skattesatser som gäller i Göteborgsregionens kommuner.
• Enligt Konsumentverkets kalkyl kostar det en ensamstående person utan barn 16 750 kr per månad att leva med egen bostad.
• Det innebär att personen har kvar 5 621 kr per månad att spara till buffert och köp av bostad.
• Bankerna rekommenderar 1–3 månadslöner som buffert för oförutsedda utgifter. Det skulle ta undersköterskan i exemplet drygt 15 månader att spara ihop 3 månadslöner. Den summan som motsvarar 3 månadslöner, 85 785 kr, räcker inte till kontantinsats för någon bostad i Göteborgsregionens kommuner.
• De flesta banker har en generell regel om att bolån inte får överstiga 4,5 årslöner. Därutöver ska minst 15 procent utgöra kontantinsats, dvs. sparpengar i detta fall. Kostnader som kan tillkomma i form av pantbrev och lagfart har inte tagits med i räkneexemplet. Till kontantinsatsen behövs i detta fall 273 000 kr.
• För att kunna låna maximalt belopp och spara ihop till kontantinsatsen behöver undersköterskan spara i drygt 4 år för att kunna köpa en bostad för 1 817 000 kr.
• För att månadskostnaden för boendet inte skulle bli för hög har urvalet bostadsrätter begränsats till dem med en månadsavgift på max 4 200 kr. Det skulle innebära en total boendekostnad om ca 8 800 kr per månad. Det kan jämföras med 6 200 kr som är beräknad hyra i Konsumentverkets kalkyl. Utrymmet för sparande minskar därmed väsentligt efter att bostaden köpts.
• På den bostadsmarknad som rådde i november 2022 kunde Undersköterskan i detta fall köpa en genomsnittlig bostad om 38 m2 för 1 817 000 kr.
• På den totala bostadsmarknaden i Göteborgsregionen hade undersköterskan tillgång till 9 procent av utbudet utifrån de bostäder som fanns på den öppna marknaden med publicerat pris.
• Bostadsmarknaden är inte jämlik. I november 2022 fanns inte någon tillgänglig bostad på Tjörn för målgruppen. En bostad fanns i Kungsbacka respektive Öckerö. I Göteborg fanns 420 tillgängliga bostäder.

Två slutsatser kan dras av detta exempel. Det kan vara svårt för individer med dessa eller liknande förutsättningar att bosätta sig i valfri kommun i Göteborgsregionen – och detta förhållande underlättar inte när regionens kommuner behöver rekrytera arbetskraft.

Källor:

Booli Länk till annan webbplats.

Konsumentverket Länk till annan webbplats.

SCB Länk till annan webbplats.

Svensk Mäklarstatistik Länk till annan webbplats.

Svenska bankers bolånekalkyler och rekommendationer om buffert