Så har Göteborg och Stenungsund arbetat med KUBINOL-modellen

Hur kan vi utveckla nya kunskapsbaserade insatser för att förebygga eller bryta ofrivillig ensamhet bland äldre? Fem kommuner har fått stöd av FoU i Väst för att göra detta med hjälp av den så kallade KUBINOL-modellen. I det här reportaget kan du läsa om hur de gjorde i Göteborg och Stenungsund.

KUBINOL-modellen erbjuder en strukturerad arbetsmetodik för att skapa ett kunskapsbaserat arbetssätt när det gäller att utveckla nya eller befintliga insatser inom socialtjänstens hela verksamhetsområde.

Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Mölndal och Stenungsund har under ett halvår fått stöd av FoU i Väst för att arbeta med kunskapsbaserad utveckling av hälsofrämjande och förebyggande insatser utifrån KUBINOL. De ville alla utveckla nya insatser för att förebygga eller bryta ofrivillig ensamhet bland äldre.

Göteborg: ”De ska inte göra samma sak som vi gör idag”

Att säga att Göteborgs Stad anställde fyra personer utan att riktigt veta vad de skulle göra är kanske att hårddra det. Samtidigt var det lite vad Avdelning hälsofrämjande och förebyggande i Göteborgs Stad gjorde när de anställde fyra äldrekonsulenter med inriktning mot att minska ofrivillig ensamhet.

– De ska inte göra samma sak som vi gör idag. Vi pratade mycket om det vid rekryteringen att det inte kommer att finnas en supertydlig plan, säger Kristina Blidner som är enhetschef i Nordost där en av äldrekonsulenterna arbetar.

Satsningen i Göteborgs Stad sker med hjälp av statsbidrag och KUBINOL-modellen har genomsyrat både rekryteringen och arbetet med att utforma tjänsterna. Några som varit mycket involverade i detta arbete är verksamhetsutvecklarna Elin Ljungqvist och David Alsäter.

– De här äldrekonsulenternas uppdrag handlar om verksamhetsutveckling, att utveckla och testa nya metoder med hjälp av KUBINOL, säger David.

Elin beskriver det som att de byggde tjänsterna utifrån KUBINOL:

– Ja, där vi verkligen på ett annat sätt kanske än vad vi brukar såg till nyttan med tjänsterna. Vad vill vi åt när vi anställer? Vilka behov och vilken kontext? Jag tror inte att vi någonsin gjort så innan och det har varit spännande att förklara för organisationen, att de kommer för att testa nya metoder. Vi behöver ha tålamod när vi ska skapa det som vi ännu inte vet vad det är. Innovationer och idéer tar tid. Det är också viktigt att hinna testa och prototypa innan vi skalar upp.

Kristinas förhoppning är att med hjälp av KUBINOL kunna erbjuda mer träffsäkra insatser som leder till de resultat – eller den nytta som det kallas i modellen – som man vill uppnå.

”Det har alltid varit svårt att mäta i våra verksamheter”

– Det har alltid varit svårt att mäta i våra verksamheter och vilken nytta vi tillför. Det vi har gjort är kanske ofta att vi har byggt på en medarbetares eller chefs idé. Nu vill vi göra en helt annan omvärldsbevakning och kunskapsinventering innan vi drar i gång något, säger hon.

De fyra äldrekonsulenterna arbetar i varsitt stadsområde (Centrum, Hisingen, Nordost och Sydväst) men de uppmuntras att samverka och har regelbundna avstämnings- och styrgruppsmöten. I styrgruppen ingår även Elin och David samt enhetscheferna i de fyra stadsområdena. Äldrekonsulenternas uppdrag har formulerats som att de ska utforska, testa och implementera nya metoder för att minska ofrivillig ensamhet och främja sociala kontakter. Målgruppen är personer som inte, eller endast i liten omfattning, har hemtjänst.

Vi ska ha samma bild av KUBINOL i de olika stadsområdena. Samtidigt har vi olika förutsättningar så det kan vara helt skilda saker vi väljer att testa, säger Kristina.

En utmaning kan bli att se till att de fyra inte blir uppslukade av den befintliga verksamheten.

– Det är lätt hänt att de blir indragna i allt som redan görs så de behöver vara lite vaksamma på det. Det behöver även cheferna bevaka. Vi har beskrivit uppdraget de har utifrån KUBINOL och vi kan gå tillbaka till vad det är uppdraget faktiskt säger. Det blir en hjälp att avgränsa sig, säger Elin.

KUBINOL fyller en viktig funktion på flera plan när det gäller avgränsning.

– Vi får hjälp att inte springa på alla idéer. Vi är så himla duktiga på att göra – vi är ”doers” och det är så väldigt mycket roliga saker man kan göra inom vårt område. KUBINOL hjälper oss att tänka en gång till: Ja, vilken bra idé men inte nu och inte för oss. Vi behöver jobba med detta i stället, säger Kristina.

Vad skiljer KUBINOL från andra modeller?

KUBINOL är naturligtvis inte den enda modell som används för att utveckla verksamheten. Men vad skiljer egentligen KUBINOL från exempelvis PDSA eller tjänstedesign?

– KUBINOL bidrar till att vi stannar upp och går igenom de här stegen: Vad är det för kunskap vi har idag? Hur ser kontexten ut? Vilken nytta vill vi faktiskt uppnå? Det är väldigt värdefullt, säger Kristina.

Elin ser KUBINOL som ett förhållningssätt snarare än en metod – eller kanske både och:

– Jag som gärna jobbar med tjänstedesign kan lägga KUBINOL som grund. KUBINOL är bra för man samlar ihop sig och får en överblick och springer inte för fort.

David uppskattar att KUBINOL hjälper till att fokusera på den egentliga nyttan:

– Det var någon gång i processtödet när vi pratade om nyttan som polletten trillade ner för mig. Hur viktigt det är att formulera sig så att det framgår vad det egentligen är som ska uppnås. Den egentliga nyttan och inte vad som ska göras. Okej, vi ska skapa sociala sammanhang där man kan vara – men vad är nyttan med det? Nyttan kommer först då den som upplever att den har för få sociala kontakter får fler. Det är så vi ska tänka, säger David.

De använder också KUBINOL för att dokumentera det de gör.

– Vi har skapat en Powerpointmall som vi fyller i för varje KUBINOL-steg vi genomgår, en mall för att testa och ta fram underlag till olika insatser. Det blir en inramning och en spårbarhet i vad vi gör och vad som får effekt, säger David.

KUBINOL kan också användas för att utforma insatser så att det blir möjligt att följa upp och utvärdera.

– Hur ser vi ett resultat av det vi gör här? Det har vi varit ganska dåliga på att utvärdera. KUBINOL hjälper oss att redan från början fundera på hur vi ska kunna utvärdera och se om något gör skillnad eller inte. Vi kan göra hur mycket som helst men vi behöver ha svart på vitt vad som funkar bra så att vi behåller det, säger Kristina.

Elin tillägger:

– Och ha mod att sluta göra det som inte funkar för att i stället ge tid till det som funkar. Vi får något att hålla oss till, att gå tillbaka till och se om det vi gör stämmer överens med det vi bestämt att vi vill uppnå. Stämmer det inte gör vi fel saker eller så behöver vi faktiskt revidera det vi sa från början, säger Elin.

Stenungsund: ”Man kan testa, det behöver inte vara så stort”

I Stenungsund var utgångspunkten att minska ofrivillig ensamhet bland äldre som har det svårt att ta sig ut på egen hand. En central kärnkomponent i det arbetet har varit hemtjänsten - som medskapare, möjliggörare och ledsagare.

När de första statsbidragen för att arbeta mot ofrivillig ensamhet bland äldre kom, så anställdes Lisa Bäfver som koordinator. Organisatoriskt tillhör hon hemtjänsten, vilket innebär att hon har många ingångar och kontakter där.

– I hemtjänsten finns det en frustration över att de har många vårdtagare som vill komma ut och träffa folk men inte kan ta sig någonstans på egen hand. Så det är en målgrupp som vi vill hitta sätt att nå. I våras var det en hemtjänstgrupp som på eget initiativ bjöd in till att komma och fika och träffa en ponny. Plötsligt nådde vi 30 nya personer, genom att vi testade att göra något nytt.

”Ta tillvara relationen till undersköterskan”

Ungefär samtidigt startade det här process- och metodstödsprojektet.

– Vi ville utveckla mötesplatsverksamheten vidare men försiktigt. Inte starta i gång för mycket utan hellre testa lite för att se vad vi får ut av det. Så att vi till exempel inte ska stå där med en lokal varje vecka som vi måste nyttja. Så det har vi gjort, vi har testat olika saker.

Vilket ligger helt i linje med KUBINOL-modellens mantra om att testa, utvärdera, ompröva och revidera. När Lisa fick kontakt med en pensionärsförening som hade en lokal som inte nyttjades fullt ut blev det ett tillfälle att testa nytt. Målgruppen var densamma, personer som inte kommer ut så mycket på egen hand. Däremot var det geografiska området nytt.

– Att inte kunna ta sig ut på egen hand handlar för vissa om fysiska hinder och att man behöver ledsagning. Det kan kännas som ett stort projekt men när hemtjänsten är medskapare blir det enklare. För andra handlar det om minnesproblematik och om att komma ihåg att de ska i väg på en träff. Men om någon från hemtjänsten är där på frukost och påminner så händer det något. Det handlar mycket om motivationsarbete och då behöver vi ta tillvara relationen till undersköterskan som de möter som kan ge dem den extra knuffen. Det är ovärderligt att få med hemtjänstorganisationen!

I Lisas ögon är hemtjänsten det som i KUBINOL-modellen kallas för en kärnkomponent. De är helt avgörande för att insatsen ska leda till det som i modellen benämns som den önskade ”nyttan”. I Stenungsunds fall har de formulerat nyttan som att ”att öka målgruppens möjligheter att delta i nya sociala sammanhang där meningsfulla möten kan skapas som bidrar till livskvalitet och hälsa”.

– Vi behöver fokusera på det viktigaste för att kunna uppnå nyttan. Annars finns det risk att vi lägger resurser på fel saker. Det är lätt att vilja göra så mycket men genom att se till kärnkomponenterna får vi hjälp att identifiera vad som är helt avgörande – även om det ibland kan vara svårt att veta var gränsen går.

Hemtjänsten har varit medskapare och identifierat målgruppen och deras behov, de har deltagit i planering och ombesörjt ledsagning. Andra kärnkomponenter som Lisa har identifierat i arbetet är möjligheten att få umgås i ett kravlöst sammanhang, dit andra också kommer för sällskap. Ytterligare en kärnkomponent utgörs av betydelsen av att ha något att se fram emot.

”Många gånger har man så höga ambitioner, tänker så stort”

Lisa återkommer flera gånger till att det inte finns en enda utan flera olika lösningar när det gäller att motverka ofrivillig ensamhet.

– En mötesplats löser inte hela problemet utan det handlar mycket om att jobba med de personer som har en relation till målgruppen och det går inte att hitta ett enda ultimat koncept utan vi får testa oss fram.

Översatt till ”kubinolska” innebär det att man behöver testa olika insatser för att nå avsedd målgrupp och önskad nytta.

– Jag tror att tack vare processtödet blev vi alla duktiga på att våga testa oss fram och vi motiverade varandra till det. Många gånger har man så höga ambitioner, tänker så stort och där är det lätt att fastna. Men här kunde vi hjälpas åt att tratta ner. Man kan testa, det behöver inte vara så stort.

Lisa upplever att processtödet där hon också fick möjlighet att utbyta erfarenheter med verksamheter i andra kommuner var värdefullt. Sen är det en utmaning att ta med sig kunskapen och se till att den även får genomslag på hemmaplan.

– Jag har fått en massa insikter och ett så bra arbetssätt men ibland tänker jag att om det faktiskt ska bli en utveckling i organisationen behöver fler ha förståelsen. Med hjälp av KUBINOL kan vi skapa nytta för individen, absolut. Men vi kan också skapa en organisatorisk nytta genom att få till ett lärande om hur framtida insatser kan utvecklas.

Tips till verksamheter som vill börja använda KUBINOL-modellen

Lisas första råd till verksamheter som vill börja använda KUBINOL-modellen är att börja i liten skala.

– Det är lätt att välja ut en ”nytta” som är för stor. Börja hellre med något litet så att det går ganska fort att testa och snabbt se om det ger någon effekt. Då blir lärandet om modellen inte så betungande.

Hon tror också att det är bra att försöka få någon form av processtöd.

– Modellen och processtödet gör att man inte bara sätter ord på sina tankar utan får en struktur. Det gör att man tänker snäppet vidare och får ett annat perspektiv på det egna arbetet. Att en utomstående, en processledare, ställer de där frågorna som gör att man behöver tänka det där varvet extra är väldigt värdefullt. Då är det lättare att identifiera vad det är som funkar och inte.

Avslutningsvis vill Lisa varna för risken att fastna i teorin. Teori och praktik måste mötas men hur det ska ske är inte självklart

– Med bara de teoretiska kunskaperna är det lätt att man inte kommer till att praktisera utan stannar i tankestadiet. Hos oss har det nog funkat bra för att jag också är i praktiken. Man behöver hitta någon som kan både och eller skapa en fungerande samverkan, annars är risken att man fastnar i metodutveckling och inte kommer vidare till praktisk handling.

Kontakt